När livet ger med sig lite
Jag kan med glädje säga att jag mådde ganska okej igår. Mamma och jag satte oss i bilen för att fara vår väg till Jönköping, vilken det i sig är en uppsluppenhet.
När vi en timme senare satt och väntade på att psykologen skulle ta med oss till tortyrrummet ringde min syster, som med sina positiva ord gav mig en lättsam och glad inställning till dagen. Lite hopp. Det där mötet kan vi hoppa över, för det stör bara det roliga med dagen. Vi åkte därefter dock vidare till A6 och visst gick tiden snabbare där. Solen sken och helt plötsligt fick jag en sorts ingivelse. Vips hade jag mina alldeles första klackskor i handen. Med ett lite lättare hjärta drog jag med mig mamma till parfymbutiken där jag länge stod och lät mig försvinna i ett moln av chanels underbara dofter. Jag besökte 1950 talets goda sidor och kände mig som en vacker dam med hatt och handskar, och, såklart, chanel parfym.
Dock kände jag ett sting av besvikelse varje gång jag gick förbi en spegel. Stora människor verkade finnas överallt och det luktade mat i hela huset. Så det var med både sorg och glädje som jag slängde in de nya köpen i baksäten på våran saab och åkte hem.
Anytime! Om jag kan ge dig det minsta hopp o glädje så ringer jag dig gärna varje dag. Glöm inte bort att du är en tjej med stort hjärta och en massa kraft för att klara av allt livet kommer med.
"kände mig som en vacker dam" Efterlängtade ord i mina öron :*
